Archive for the ‘ Politik ’ Category

Heliga bemanning, eller Det här blir säkert poppis – del 1

Det här blir säkert poppis. För jag har en suverän lösning på barnmorskornas problem i Stockholm och Göteborg. Ja, egentligen har jag en suverän lösning på det mesta av sjukvårdens problem, men vi sparar den biten till nästa blogginlägg.

Om man inte har varit en eremit de senaste månaderna så har man förmodligen inte missat att sjukvården har.. umm.. smärre problem? Hej Filippa Reinfeldt, Anna Starbrink, Birgir Jakobsson med flera. Ett av de stora problemen, förutom akutsjukvården, är på förlossningsavdelningarna. I Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten har artiklar visat på utsliten personal, för låg bemanning, och emellanåt en ledning som inte känns helt närvarande. Artiklar i urval, för den som känner för en liten uppdatering:

GP:

DN

 

Så vad göra? Verksamhetschefen för Gynekologi och Reproduktionsmedicin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg ser uppenbarligen inte problemet:

– Vi har fina medicinska resultat, sade Henrik Almgren, verksamhetschef för Kvinnosjukvården inom SU.

Undrar hur resultatet i medarbetarenkäten ser ut. Är det månntro tack vare att personalen sliter ut sig som det är så fina medicinska resultat? Eller för den delen:

”Jag tror att mammorna kan känna sig väldigt trygga med att vi har en bra förlossningsvård”, sade sjukvårdslandstingsrådet och högsta ansvariga för läget, Filippa Reinfeldt, i Agenda (18/2).

Vem kan man lita på? Politikern? Verksamhetschefen? Personalen?

Jag ser en väldigt enkel, och kanske lite kontroversiell, lösning:

Säg upp er. ALLIHOP. Starta ett bemanningsföretag. Anställ varenda nyutexaminerad barnmorska i ert bemanningsföretag. Hyr ut er själva till landstinget.

Vad vinner man på det? Förutom höjd lön (35kkr/mån i grundlön torde vara rimligt, landstinget får betala samma pris per vecka) och vinstdelning i det gemensamt ägda företaget, större kontroll över sina arbetstider och sin arbetsbelastning, minskad stress i yrket (det är faktiskt landstingets ansvar att se till att hyra in tillräckligt med folk!).. nej, man vinner nog inget mer på det. Men det känns väl som om det räcker och blir över? Det är inte så att landstinget kommer att ha något val. Som legitimerad barnmorska får man lov att säga upp sig och ta anställning var man vill. Landstinget kan vägra köpa in företagets tjänster, men alternativet är då att stå utan barnmorskor. Och framför allt, man gör det hela till en politisk och ideologisk fråga:

Vad skall vår förlossningsvård få lov att kosta?

Vad tycker du?

Hej, @AnnaStarbrink

Eftersom min kommentar till Anna Starbrinks blogginlägg inte blivit godkänd än (skickad 2013-02-12 kl 14:04) så publicerar jag den här istället. Det är säkert ett överseende från Annas sida.

Vilken rekryteringsproblematik? Sjukhusen inom SLL vägrar konsekvent anpassa sig till rådande marknadsförutsättningar vad gäller tillgång och efterfrågan på sjuksköterskor. Denna tillgång och efterfrågan som tidigare hänvisats till som argument för att länets sjukhus kunnat hålla nere ingångslönerna för sjuksköterskor (det som Anna kallar ”lågt värderade” är egentligen en medveten strategi) torde rimligtvis betyda att när tillgången minskar så gör efterfrågan att ingångslönerna höjs, men inte i Stockholms landstingsvärld. Nu ropar sjukvård och politiker ”brist!” och kräver utökade utbildningsplatser, när sanningen snarare är att arbetsmarknaden är i balans, det är bara sjukhusens löner och villkor som är totalt oattraktiva för presumtiva arbetstagare. Jag kan utan vidare ansträngning vaska fram tio anställningsbara legitimerade sjuksköterskor innan veckans slut, förutsatt att lönen inte är det skämt (lågt värderad, s.a.s.) som är brukligt inom storsjukhusen i Stockholms län. Det råder inte brist på sjuksköterskor, det råder brist på sjuksköterskor som rear ut sin kunskap, kompetens och legitimation.

Om Anna menar allvar med lönerna i sjukvården, och det inte enbart är en läpparnas bekännelse, så har hon som sittande personal- och produktionslandstingsråd i Stockholms län landsting en gyllene position att påverka. En god start är att se till att lönekartellen för nyutexaminerade sjuksköterskors ingångslöner upphör i landstinget.

 

 

EDIT

Se där, någon fick visst tummen ur!

Att skriva på näsan

Det är väldigt tyst från Filippa Reinfeldt (M) och Anna Starbrink (FP) angående landstingspolitikernas ansvar för krisen i Stockholms landstingssjukvård.

Till att börja med tycker jag att Filippa och Anna skall läsa upp sig på Hälso- och sjukvårdslag (1982:763):

2 e § Där det bedrivs hälso- och sjukvård skall det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges.

7 § Landstinget skall planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård. Planeringen skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av privata och andra vårdgivare. Landstinget skall även planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls.

Det finns inte så mycket att tillägga där. Efter det så tycker jag att Filippa och Anna skall läsa vad som står på Stockholms län landstings egna hemsida:

Stockholms län landsting ansvarar för att du som bor i länet har tillgång till en bra och väl fungerande hälso- och sjukvård.

Stockholms län landsting (SLL), där alltså Filippa Reinfeldt (M) är ansvarigt sjukvårdslandstingsråd och Anna Starbrink (FP) är personal- och produktionslandstingsråd, ansvarar för att du som bor i länet har tillgång till en bra och väl fungerande hälso- och sjukvård. Det var inte så mycket att orda om där heller.

Då har vi lite pikanta detaljer att skriva på näsan:

  • 2007 beställde SLL en vårdplatsutredning som kom fram till att det råder stor brist på vårdplatser i SLL. Det kommande femårsbehovet bedömdes till mellan 300 och 400 vårdplatser.
  • 2008 beslutade SLL att bygga Nya Karolinska Sjukhuset (NKS), som skall ersätta dagens Karolinska Sjukhuset (KS). NKS skall få 600 vårdplatser jämfört med dagens 900 på KS.
  • 2010 beställde SLL en till vårdplatsutredning, utförd av McKinsey&Co, som visade att SLL har lägst antal vårdplatser per 1000 invånare i Sverige. Att sedan Sverige har lägst antal vårdplatser per 1000 invånare i hela västvärlden sätter förmodligen det hela i ett sammanhang.. McKinsey&Co förordade 500 nya vårdplatser de kommande 5 åren, och då ingår inte de 300 vårdplatser som kommer att försvinna från KS i beräkningen.
  • 2011 kommer landstingsrevisorerna i SLL med en rapport som bland annat konstaterar att landstingsstyrelsen har det övergripande ansvaret enligt de lagar och förordningar som gäller för ”investeringar som är nära förknippat med den långsiktiga planeringen av vården”, och ”Landstingets styrelse har det övergripande ansvaret för kompetensförsörjningen.”

 

Ett par intressanta citat. Från McKinsey&Co:

Vårdplatser har minskat med 6 % i Stockholm under en 10-års period samtidigt som befolkningen vuxit med 220 000 invånare (ca 10%, min kommentar).

Från landstingsrevisorernas rapport:

Ser man vårdplatssituationen på längre sikt har landstingsstyrelsen enligt reglementet ansvar för den strategiska samordningen i landstinget. Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) ansvarar i sin tur för att all hälso- och sjukvård styrs, samordnas och utvecklas så att de samlade resurserna anpassas till befolkningens behov. Mot bakgrund av att en vårdplatsutredning redan 2007 pekade på behovet av nya vårdplatser kan kritik riktas mot såväl landstingstyrelsen som hälso- och sjukvårdsnämnden för dagens vårdplatssituation. Revisionen ser dock den samordning som nu planeras mellan investeringsplaner och utvecklingen av framtidens hälso- och sjukvården som lovvärd, men den borde kommit för flera år sen.

Som Thomas Flodin, ordförande i Stockholms Läkarförening, uttrycker det i SvD:

Men det grundläggande problemet är den totala bristen på vårdplatser på akutsjukhusen runt om i Stockholms län. I hela västvärlden har Sverige i dag lägst antal vårdplatser per 1000 invånare och i Sverige har Stockholm den lägsta andelen. Situationen här är alltså extrem.

Att Helene Hellmark Knutsson (S), Håkan Jörneved (V) och bloggare och ledare på Dagens Arena kritiserar Filippa Reinfeldt och Anna Starbrink är inte oväntat, det är trots allt politik. Men det betyder inte att kritiken är oförtjänt.

Och apropå bemanning och löner, Filippa Reinfeldt tror helt oväntat inte bemanningsproblemet skulle lösas med höjda löner:

Jag tror inte det handlar om ekonomiska resurser. Jag tror i grunden det handlar om att man har svårt att få personal att arbeta och bemanna de sängar som finns där.

Torun Carrfors tror det handlar om ideologi:

De ansvariga politikerna borde säga som det är: Vi tycker det är viktigare med sänkta skatter än med säker vård till alla.

Vad tror du?

 

EDIT

Anna Starbrink tar för första gången upp lönefrågan, detta i sin blogg:

Min uppfattning är att lönerna i traditionella kvinnoyrken med hög utbildning i offentlig sektor generellt är för lågt värderade. Det behövs ett långsiktigt arbete. Jag vill också se större lönespridning. Den som utvecklar sig i sitt yrke och bidrar till verksamhetens utveckling måste se en utveckling även i lönebeskedet.

Det är en vällovlig inställning, bortsett från att den är till intet förpliktigande. I sin roll som personal- och produktionslandstingsråd har Anna Starbrink all möjlighet i världen att kräva till exempel att sjukhusen i Stockholm upphör med sin lönekartell. Det vore en bra start.

Men lönen då?

Västra Götalandsregionen satsar 15 miljoner kronor på att utbilda specialistsjuksköterskor. Men hur mycket satsar de på att höja lönen för dem när de är färdigutbildade? Ligger det kanske på de enskilda sjukhusen att lösa? Hur många lockas av risken att få sänkt lön när de är klara med utbildningen?

 

Dagens Medicin, Dagens Sjuksköterska, ttela, SR Väst, SR Göteborg, SR Skaraborg, GP, BT

Lägga sig i, eller inte lägga sig i, det är frågan

Ett varv till med Karolinska. Nu har Filippa Reinfeldt (M )och Anna Starbrink (FP) vaknat och anser att Karolinska inte lever upp till vårdkraven:

Vi har ett avtal med sjukhuset, det måste man kunna lita på. Det har vi förhandlat fram och varit överens om. Deras uppdrag är att ge en god och säker vård, och att leverera svarta siffror i bokslutet, säger Filippa Reinfeldt.

Enligt Anna Starbrink finns det inga ekonomiska begränsningar i krisläget:

Det är bara att tuta och köra och kalla in personal.

Men.. vilken personal? Enligt både politiker och företrädare för sjukhus råder det brist på sjuksköterskor i Stockholms län. Vilket både är och är inte sant, lite beroende på hur man väljer att se det. Det råder absolut brist på sjuksköterskor som kan tänka sig att ta en anställning för 22000 kr/mån, därom råder ingen tvekan. Men att det de facto skulle råda brist på sjuksköterskor att anställa i Stockholm är ren lögn. Det är ingen större konst att på ett par dagar vaska fram tio sjuksköterskor som kan tänka sig att ta en anställning för 24000 kr/mån. Men Karolinska är inte direkt kända för att vilja erbjuda konkurrenskraftiga löner, tvärtom skall man tydligen vara tacksam över att man får jobba på ett så stort och fint sjukhus. Då gäller inte de vanliga marknadskrafterna med tillgång och efterfrågan, att tjänsten blir tillsatt är inte lika viktigt som att inte betala mer än vad det centrala påbudet stipulerar.

Men eftersom Anna Starbrink kommenterar personalläget så föreslår jag att hon även kommenterar löneläget. Det har tidigare varit kutym att politiker hänvisar till arbetsmarknadens parter när löneläget på landsting och kommuners kvinnodominerade yrkesområden tas upp till diskussion, men enligt Annas partikamrat Maria Arnholm (FP), tillika nytillträdd jämställdhetsminister, så har politiker ett ansvar på det området:

Löneorättvisorna har varit ett problem sedan urminnes tider och ingen är nöjd med utvecklingen. Det kommer att ta tid att ändra på, men jag tror att politiker måste bidra mer till det.

Jag tror det börjar bli dags att lägga sig i, Anna Starbrink och Filippa Reinfeldt. Hur hade ni annars tänk att kunna öppna de 58 vårdplatser som stängdes på Karolinska i somras, och bemanna de ”hundratals nya vårdplatser” på alla era sjukhus som ni skall fatta beslut om till våren? Vem skall vilja jobba där för 22000 kr/mån?

 

EDIT

Daniel Swedin på Aftonbladet sammanfattar det väldigt bra – Ett vårdpolitiskt sammanbrott:

Konsekvenserna lär bli ödesdigra om politiker och arbetsgivare fortsätter blunda.

Att vi i dag vårdar influensasjuka ihop med MRSA-smittade visar att det redan fått gå alldeles för långt.

Glöm bara inte att detta inte har något med partipolitik att göra, oavsett politiskt färg så är det här ett problem för samtliga landsting i landet. Eller vågar någon påstå att röda landsting betalar vad sjuksköterskorna är värda?

Ja, spara pengar kostar pengar

Karolinskas sjukhusdirektör Birgir Jacobsson verkar i ett brev till personalen ha insett att det kostar pengar att spara pengar:

I år får vi böta 40–50 miljoner till beställarna på grund av bristande tillgänglighet och kvalitet. Men det är bara en droppe i havet av vad dålig kvalitet kostar oss i form av extra vårddygn.

Ett rent hypotetiskt tanke-experiment. Om sjukhusdirektör Jacobsson hade SATSAT 10 miljoner på effektiviseringar och kvalitetshöjande åtgärder, så hade alltså sjukhuset kunnat SPARA 30–40 miljoner i böter. För att inte tala om hur mycket sjukhuset hade kunnat spara på de där extra vårddygnen.

Lägg till senaste informationen om läget i sjukvården i Stockholms Läns Landsting, där Karolinska sticker ut med 1425 överbeläggningar och 978 utlokaliseringar bara i december månad..

Spara pengar kostar pengar. Jag tror faktiskt det. Men jag undrar om Birgir Jacobsson tror det.

Poängavtal – en följetong i vården

Redan för drygt ett år sedan skrev jag om Region Skåne som arbetsgivare, och de försämringar som var på gång genom uppsägning av flextidsavtalet och de viten som sjukhusen riskerade på grund av överbeläggningar.

I slutet på maj 2012 sade Region Skåne upp poängavtalet för intensivvårdsavdelningarna på SUS i Lund. Region Skånes förhandlingschef Gösta Rehnstam sa till Sveriges Radio:

Många avtal kostar pengar att administrera, och har vi då ett avtal så minskar vi de administrativa kostnaderna, som istället kan gå till basverksamheten.

Att borttagningen av poängmodellerna i praktiken leder till en lönesäkning med 3000 – 6000 kr/mån för sjuksköterskorna tar han med ro:

De här lönenivåerna, som vi egentligen inte har något emot, är ganska svåra att erhålla på annat håll i närheten, om jag uttrycker det på det viset, säger Gösta Rehnstam som inte känner någon större oro för att sjuksköterskorna ska lämna sjukhuset.

Det gick väl sådär. 34 specialist- och allmänsjuksköterskor på barnintensiven vid SUS i Lund sa upp sig 23 januari:

Vi har inga problem att få jobb på annat håll, säger Gunilla Garbov, sjuksköterska och facklig företrädare.

Lönen har sänkts med i snitt 2000 kr/mån genom att veckoarbetstiden har ökat och OB-ersättningen – som redan från början är väldigt låg jämfört med andra branscher – sänkts. Att i det läget inte oroa sig över att kompetent personal försvinner kanske känns lite naivt? Heidi Avellan, politiskt redaktör på Sydsvenskan, sätter ett vasst finger på det stora problemet:

Sjuksköterskor som säger upp sig i protest över nya avtal och framtidens sjuksyrror som kräver 25 000 kronor i ingångslön är inte gnälliga egoister. De är ute i ett angeläget ärende – de kräver respekt för ett ansvarsfullt yrke med stor samhällsnytta.

Frågan är om Region Skåne som arbetsgivare kan ta till sig den insikten, eller om de helt enkelt skall fortsätta förlita sig på att deras personal är lojal eller inte orkar söka sig vidare.

Och vad gäller sjuksköterskorna, så har jag skrivit det tidigare, och jag skriver det igen: Arbetstidsmodeller och poängmodeller kan och får inte ersätta en hög grundlön.

 

Sveriges Radio, SVT 1, SVT2, Sydsvenskan 1, Sydsvenskan 2, Sydsvenskan 3, Sydsvenskan 4, Vårdfokus 1, Vårdfokus 2, Vårdfokus 3, Dagens Sjuksköterska, GP, DN, SvD

Region Skåne VS flextid

Läser på Vårdfokus hemsida att Region Skåne sagt upp flextidsavtalet för Vårdförbundets medlemmar. Region Skåne har ju varit på tapeten tidigare, men nu kommer man med ännu ett smart drag.

Här är en beskrivning av vad som hände när ett landsting nära dig (allt är relativt!) tog bort flextiden. På röntgenavdelningen på detta sjukhus sjönk produktionen märkbart i samtliga statistiska rapporter, men ingen högre upp i hierarkin förstod alls varför.

Förklaringen var väldigt enkel. Personalen på labben hade fasta block i schemat med planerade undersökningar, däremellan fanns luckor där personalen själva ansvarade för att ringa in patienter från akuten och avdelningarna och på så sätt tömma ”akutlistorna”. I dessa tomma block skulle även raster och lunch förläggas, helt efter eget ansvar.

Nu uppstår i slutet på arbetsdagen två olika situationer:

  • Jag har flextid. Det är en kvart tills jag egentligen skall sluta. Jag ringer in två patienter till, det kommer säkert att dra över tiden men jag kan börja lite senare en annan dag.
  • Jag har inte flextid. Det är en kvart tills jag skall sluta. Eftersom jag inte vet hur lång tid exakt patienten jag ringer in kommer att ta så låter jag bli att ringa in någon alls, ifall det drar över tiden får jag ingenting.
Landstinget återinförde flextiden på röntgenavdelningen. Det var mest effektivt och lönsamt så. Kanske något för Region Skåne att ta till sig? Och förresten, att köpa in ett nytt datasystem som man inte har koll på ifall det funkar med befintliga rutiner och arbetssätt, hur urbota korkat är inte det?

Region Skåne VS arbetsmiljöverkligheten

Efter beslut av Arbetsmiljöverket kommer Region Skåne att få betala vite på 2 miljoner kr vid överbeläggningar på Universitetssjukhuset i Malmö och 1 miljon kr vid överbeläggning på Helsingborgs Lasarett.

I Sydsvenskan beklagar sig regionrådet Katarina Erlingsson (C) över vitesbeloppet:

Regionledningen har svarat att det pågår ett arbete för att minska överbeläggningarna, och att ett vitesbelopp på två miljoner kronor är alldeles för högt.

– Jag tycker det är tråkigt att de behöver gå så långt. Vi i regionen försöker jobba med det här och tar mycket seriöst på arbetsmiljöfrågorna, säger regionrådet Katarina Erlingson (C) som ansvarar för personalfrågor.

– Även om vi inser allvaret i det här så är det inte mer kostnader vården behöver. Vi tycker det är tråkigt att de har förverkligat sitt hot.

I Vårdfokus säger Mats Runsten, ordförande för Vårdförbundet Skåne, som det är i verkligheten:

– Det här är pinsamt för Region Skåne, som hittills hellre betalat bötesbeloppen än åtgärdat bristen på vårdplatser.

Även Sineva Ribeiro, nationell ordförande för Vårdförbundet, är inne på samma spår:

– Vårdens huvudmän tycker att det är biligare att betala vite än att ta itu med vårdens organisation.

Samma sak med Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg:

– De här problemen har funnits under mycket lång tid. Det finns inte ett byggprojekt som inte hade varit klart nu. Då hade man kunna skylla på det i hundra år.

Enligt Arbetsmiljöverket började de utdöma viten vid överbeläggningar redan 2003.. Det har alltså tagit regionledningen 10 år att inte lösa den här frågan. De ”försöker jobba med det här”? Vad sägs om att sluta ”försöka” och lösa problemet istället? Nu hoppas jag att Arbetsmiljöverket dels använder det nya vitesbeloppet även i resten av landet, och att inspektionerna duggar tätare. Särskilt på kvällar/nätter/helger, då de flesta överbeläggningarna sker. Ett vite på 2 miljoner kronor per felplacerad säng tjänar lätt igen pengarna för ett par inspektörer på obekväm arbetstid. Nästa steg kanske är att åtala politikerna för brott mot arbetsmiljölagen? Uppenbarligen har de negligerat sitt arbetsgivaransvar för personalens arbetsmiljö i flera års tid..

Expressen, Ekot, Aftonbladet, TV4Nyheterna, TV4Nyheterna, Dagens Medicin

Flexibla avtal ger trygghet?

Lennart Österlund, regionchef för Teknikföretagen Väst, skriver i en debattartikel i Borås Tidning att central lönebildning kan slå ut företag och efterlyser istället lokala lösningar anpassade för varje företags villkor. I princip verkar han vara ute efter individuell lönesättning istället för centrala avtal.

Detta är i teorin jättebra, alla företag har självklart inte samma förutsättningar.  I praktiken, däremot, är det bara ännu ett sätt att hålla nere lönerna, oavsett konjunktur.

När det går dåligt för företagen så vill de alltså sänka arbetarnas löner. Ja, det är faktiskt vad de i praktiken gör när de fryser lönerna, alternativt ger en löneökning lägre än inflationen/KPI. Men när det går bra för företagen (när det nu gör det, om någonsin..), är inte tanken med ”lokala lösningar” att företagen skall dela med sig av vinsten i form av löneökningar över genomsnittet? Lennart Österlund, kan du visa mig ett exempel på ett företag som sagt ”Hej vad bra det går för oss, självklart skall alla arbetare som sänkt sina löner för att hjälpa oss igenom kriserna få jättebra löneförhöjning!”. Mitt i förra krisen delar Volvo ut 4 miljarder till aktieägarna, samtidigt som personal sägs upp. Är det så de ”flexibla avtalen” skall användas?