Posts Tagged ‘ budget

Är utbildning och bakgrund relevant?

Förra blogginlägget handlade om en artikel i Borås Tidning. Det här inlägget skall handla om en annan artikel i Borås Tidning, som behandlar samma ämne, men där jag fått fundera ett par varv efter en diskussion i kommentarsfältet till artikeln.

Södra Älvsborgs Sjukhus gick back 80 miljoner förra året. Hittills i år är underskottet 50 miljoner. Då går ordföranden i sjukhusets styrelse ut och säger att de inte har en aning om vart pengarna tar vägen:

Ett stort problem är dock, enligt Rosholm, att man inte riktigt vet vart alla pengar tar vägen.
– Vi måste naturligtvis analysera det. Men när vi tittar närmare på siffrorna är vi inte dyrare per insatt vårdtillfälle än de andra sjukhusen i regionen, vi har lägst bemanning på avdelningarna, så det är svårt att få grepp om vad det är som kostar.

Sjukhusdirektören filar på ett sparpaket som skall lösa den uppkomna situationen både på kort och lång sikt. Men…

  1. Hur sätter man ihop ett sparpaket när man inte vet vart pengarna tar vägen?
  2. När man har Västra Götalandsregionens lägsta bemanning på avdelningarna (som om det skulle vara något att vara stolt över), hur bär man sig åt för att spara pengar? Drar ner bemanningen ytterligare? Vilket leder till:
  3. Är avdelningarna på SÄS normalbemannade, och övriga sjukhus i regionen överbemannade? Eller är övriga sjukhus i regionen normalbemannade och SÄS underbemannade? Är det då ens lagligt att eventuellt skära ytterligare i bemanningen? Rent spontant känner jag att det sparpaketet skulle jag vilja sätta tänderna i.
  4. Om man är styrelseordförande i ett sjukhus som fyra år i rad haft ett hyggligt underskott, borde man inte ha ett väldigt bra grepp om vart pengarna tar vägen och vad det är som kostar? Vi pratar om en verksamhet med en budget på 3 miljarder kronor.

Detta leder mig till huvudfrågan. Vilken bakgrund och utbildningsnivå är lämplig för en ordförande i en sjukhusstyrelse? Om vi tar ett företag med en omsättning på 3 miljarder och 4000 anställda, vad har det företagets styrelseordförande för bakgrund? Utbildning? Vilken kompetens förväntas en sådan styrelseordförande tillföra företaget? Hittar vi en person med avslutat gymnasium som högsta utbildningsnivå på den positionen? En svetsare som styrelseordförande i ett företag som producerar IT-tjänster? En lokförare som styrelseordförande i ett företag som producerar sjukvård?

Eftersom sjukhusens styrelser tillsätts politiskt så finns det väldigt liten möjlighet att påverka styrelsens sammansättning. Det är partierna själva som avgör detta. Är det då relevant vilken bakgrund och utbildning en styrelseordförande i en sjukhusstyrelse har? Spelar det någon roll?

Spara pengar kostar pengar

Borås Tidning har idag en artikel om hur underskottet på Södra Älvsborgs Sjukhus bara växer, trots neddragningar på personal och vårdplatser. Istället får man betala övertidstimmar och hyrpersonal, för vårdbehovet bland invånarna minskar inte i takt med att sjukhuset drar ner. Och när personalen minskas på en avdelning och resterande skall utföra samma mängd arbete som innan neddragningen, med samma mängd patienter, då får man räkna med att folk blir utslitna, sjuka eller allmänt less. Alltså äts den förmodade besparingen upp av ren dumsnålhet.

Idag skall sjukhusstyrelsen tydligen ha möte om den uppkomna situationen (som om den vore ny!). Jag misströstar lite och förmodar att det kommer bli samma visa ett eller ett par varv till, med neddragningar som äts upp av.. ja ni fattar. Den lille optimisten inom mig hoppas däremot på en insikt om att man ibland måste betala lite mer för att kunna spara ännu mer. Om man kostade på sig lite fler sängplatser och kanske lite mer personal, för att rätt använt skapa ett bättre flöde av patienter, med mindre utsliten personal, mindre sjukfrånvaro, mer arbetsglädje och så vidare. Vad är det värt i pengar? Nej, ledsen, arbetsglädje får man inte per automatik för att man betalar ut en (högst medioker) lön, det krävs mer än så från arbetsgivarsidan.

Skall vi hålla tummarna för lite nytänkande på styrelsemötet?

”Delvis medveten felbudgetering”..?

Anslaget till sjukvården i Region Skåne ökar med 522 miljoner nästa år, skriver Dagens Medicin och Sveriges Radio. Detta skall täcka befarat underskott plus lite till. Anledningen till underskottet är att man först nu har ett tillräckligt underlag för att lägga sjukvårdens budget på rätt nivå.

Pia Anhult (M) säger:

Det har ju varit en delvis medveten felbudgetering, speciellt mot sjukhusen, för att få dem att jobba med vad det verkligen kostar.

Detta väcker, i alla fall hos mig, följande frågor:

  • Varför har man först nu ett tillräckligt underlag? Vad hade man alla de tidigare åren?
  • Vad sjutton är ”en delvis medveten felbudgetering”..?
  • Vad har sjukhusen jobbat med tidigare, om inte ”vad det verkligen kostar”?

Ibland är man inte förundrat över att politik rimmar med tragik..

Den sjuka vården III

I Den sjuka vården I har jag behandlat det övergripande systemfelet och det monetära Moment 22 som hälso- och sjukvårdens uppbyggnad i Sverige idag. Den sjuka vården II kikade lite på vad som skärs ner och dess konsekvenser. Nu skall jag fundera lite på hur detta påverkar lönerna och lönesättningen för sjuksköterskor.

För att förstå ett sjukhus kostnader så kan man titta på sjukhusets årsberättelse. För att ta de två största universitetssjukhusen, så hittar man Karolinska Universitetssjukhusets årsberättelser via Publikationer, klicka på årsberättelser och välj valfritt år. Sahlgrenska Universitetssjukhusets årsberättelse är lite svårare att hitta, man måste söka på ”årsredovisning”, men för 2009 finns den här.

Lite nedslag i Karolinskas årsredovisning (viss avrundning förekommer):

  • Omsättning 13 200 mkr
  • Personalkostnad 7 750 mkr (58% av omsättningen)
  • Anställda 14 840
  • Sjuksköterskornas andel 44% (6 530)

Enligt Lönestatistik.se så är medelmånadslönen för en landstingsanställd allmänsjuksköterska i Stockholms Läns Landsting 24 470 kr. Observera att jag nu kommer att räkna på allmänsjuksköterskans lön, i Karolinska Universitetssjukhusets lönekostnad ingår även de olika specialistutbildade sjuksköterskorna. Uträkningen blir inte helt korrekt, men ger oss ändå ett hum om vilka summor det rör sig om.

En lön på 24 470 kr/mån ger en total lönekostnad för Karolinska på ca 437 000 kr/år. I detta ingår arbetsgivaravgifter, semesterlön, pensionsinbetalningar och så vidare.

En årskostnad på 437 000 kr gånger 6 530 sjuksköterskor ger en total lönekostnad på 2 855 mkr, vilket motsvarar 37% av den totala lönekostnaden för Karolinska Universitetssjukhuset.

Jag tycker personligen att 24 470 kr/mån är väldigt låg lön, med tanke på den utbildning och det ansvar som man har som sjuksköterska. Ser man till en ST-läkare så ligger, enligt Lönestatistik.se, medellönen i SLL på 38 000 kr/mån. Säg att vi nästan halverar gapet, och sätter en medellön på 30 000 kr/mån för sjuksköterskorna på Karolinska Universitetssjukhuset. Och räknar om.

En lön på 30 000 kr/mån ger en total lönekostnad för Karolinska på ca 554 000 kr/år. I detta ingår som ovan.

En årskostnad på 554 000 kr gånger 6530 sjuksköterskor ger en total lönekostnad på 3 620 mkr, vilket skulle motsvara 46% av den totala lönekostnaden för Karolinska. En ökning med 765 mkr. Givet detta skulle alltså Karolinskas lönekostnad öka med drygt 10%, från 7 750 mkr till 8 515 mkr. Omsättningen skulle växa med drygt 6%, till 13 965 mkr, utan att intäkterna ökar. Och då ingår inte till exempel OB och kvalificerad övertid i denna beräkning.

Nu är detta högst ungefärligt räknat, men på det stora hela – Karolinska är bara ca 1/3 av SLLs kostnad. Tar man ökningen av lönekostnaden på 765 mkr gånger tre så får man 2 295 mkr. I rena utgifter, som inte täcks upp av inkomster.

Så vad betyder alla dessa siffror? Vad är poängen med alla dessa uträkningar? Två saker:

» Sjukhuset sätter inte sjuksköterskornas löner, det gör landstingspolitikerna.

Inget sjukhus kan på egen hand bära den kostnadsökningen som det skulle innebära att ge sjuksköterskorna rimliga löner. Det måste till landstingspolitiska beslut för det, men det kommer helt enkelt inte att ske. Landstingspolitikerna kommer att hänvisa till att sjukhusen får lösa det inom befintlig budget, men ökade kostnader i storleksklassen 750 – 800 mkr är inget man har liggandes i någon dammig skattkista någonstans. Sjukhusen kommer då att hänvisa till landstingspolitikerna, med motiveringen att de inte kan bära den ökade lönekostnaden i budgeten. Och åter råder status quo.. Men håll rubriken i huvudet, för den relaterar till:

» Den individuella lönesättningen i den form som finns idag är stendöd och kommer inte att få upp lönerna till rimliga nivåer.

Individuell lönesättning innebär, i teorin i alla fall, att din lön sätts efter mätbara och kända lönekriterier. Din prestation mäts och bedöms enbart efter dessa, och inte i jämförelse med andra. Din chef, som du löneförhandlar med, skall sätta ”rätt” lön på dig, utifrån prestation och bedömning avseende lönekriterierna och målen. Fortfarande inte i jämförelse med andra. Din lön skall vara individuell. Problemet uppstår i den här pengakarusellen landsting – sjukhus – sektion – avdelning. Din närmaste chef har vanligtvis inte befogenhet att påverka din lön. Om/när din chef har rätt att påverka din lön, så handlar det om att h*n fått en summa pengar som skall fördelas till samtliga medarbetare. Alltså handlar det inte längre – från sjukhusets sida – om individuell lönesättning, utan om relativ lönesättning. Din prestation bedöms individuellt, men din lön sätts relativt andras prestationer, och relativt den säck med pengar som din chef har fått. Vilket inte alls var tanken med individuell lönesättning, utan tvärt om går stick i stäv med själva kärnan i tanken bakom individuell lönesättning. För att den individuella lönesättningen skall fungera, så måste tillräckligt pengar avsättas för faktiska – och inte relativa – löneförhöjningar. Istället avsätts en procentuell summa, som procentuellt skall fördelas relativt individerna, vilket kan ge – och ger! – någonstans mellan ”för lite” och ”ingenting”, eftersom sjukhuset gör precis det som inte får göras ifall den individuella lönesättningen skall fungera: de hänvisar till att det inte finns pengar. I princip samtliga fackförbund som har centralt förhandlade löneökningar har haft en bättre löneutveckling än sjuksköterskorna, sett till sjuksköterskorna som kollektiv.

Så länge vi har den här typen av landstingspolitiskt styrd budgetmodell kommer aldrig ”tillräckligt” mycket pengar avsättas för att få upp sjuksköterskornas löner till rimliga nivåer. Den individuella lönesättningen kommer inte att fungera, den kan inte fungera eftersom din lönesättande chef är bakbunden ovanifrån, och varken du eller Vårdförbundet kan göra något åt det annat än peka finger och säga ”aja baja”. Så.. vad göra? Vad sägs om att

riva upp avtalen om individuell lönesättning och återgå till att förhandla lönen med SKL, som är de – och inte din chef/ditt sjukhus – som de facto sitter, eller representerar de som sitter, på pengarna?

Har du något bättre förslag? Använd gärna kommentarfunktionen.