Posts Tagged ‘ lön

Att skriva på näsan

Det är väldigt tyst från Filippa Reinfeldt (M) och Anna Starbrink (FP) angående landstingspolitikernas ansvar för krisen i Stockholms landstingssjukvård.

Till att börja med tycker jag att Filippa och Anna skall läsa upp sig på Hälso- och sjukvårdslag (1982:763):

2 e § Där det bedrivs hälso- och sjukvård skall det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges.

7 § Landstinget skall planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård. Planeringen skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av privata och andra vårdgivare. Landstinget skall även planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls.

Det finns inte så mycket att tillägga där. Efter det så tycker jag att Filippa och Anna skall läsa vad som står på Stockholms län landstings egna hemsida:

Stockholms län landsting ansvarar för att du som bor i länet har tillgång till en bra och väl fungerande hälso- och sjukvård.

Stockholms län landsting (SLL), där alltså Filippa Reinfeldt (M) är ansvarigt sjukvårdslandstingsråd och Anna Starbrink (FP) är personal- och produktionslandstingsråd, ansvarar för att du som bor i länet har tillgång till en bra och väl fungerande hälso- och sjukvård. Det var inte så mycket att orda om där heller.

Då har vi lite pikanta detaljer att skriva på näsan:

  • 2007 beställde SLL en vårdplatsutredning som kom fram till att det råder stor brist på vårdplatser i SLL. Det kommande femårsbehovet bedömdes till mellan 300 och 400 vårdplatser.
  • 2008 beslutade SLL att bygga Nya Karolinska Sjukhuset (NKS), som skall ersätta dagens Karolinska Sjukhuset (KS). NKS skall få 600 vårdplatser jämfört med dagens 900 på KS.
  • 2010 beställde SLL en till vårdplatsutredning, utförd av McKinsey&Co, som visade att SLL har lägst antal vårdplatser per 1000 invånare i Sverige. Att sedan Sverige har lägst antal vårdplatser per 1000 invånare i hela västvärlden sätter förmodligen det hela i ett sammanhang.. McKinsey&Co förordade 500 nya vårdplatser de kommande 5 åren, och då ingår inte de 300 vårdplatser som kommer att försvinna från KS i beräkningen.
  • 2011 kommer landstingsrevisorerna i SLL med en rapport som bland annat konstaterar att landstingsstyrelsen har det övergripande ansvaret enligt de lagar och förordningar som gäller för ”investeringar som är nära förknippat med den långsiktiga planeringen av vården”, och ”Landstingets styrelse har det övergripande ansvaret för kompetensförsörjningen.”

 

Ett par intressanta citat. Från McKinsey&Co:

Vårdplatser har minskat med 6 % i Stockholm under en 10-års period samtidigt som befolkningen vuxit med 220 000 invånare (ca 10%, min kommentar).

Från landstingsrevisorernas rapport:

Ser man vårdplatssituationen på längre sikt har landstingsstyrelsen enligt reglementet ansvar för den strategiska samordningen i landstinget. Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) ansvarar i sin tur för att all hälso- och sjukvård styrs, samordnas och utvecklas så att de samlade resurserna anpassas till befolkningens behov. Mot bakgrund av att en vårdplatsutredning redan 2007 pekade på behovet av nya vårdplatser kan kritik riktas mot såväl landstingstyrelsen som hälso- och sjukvårdsnämnden för dagens vårdplatssituation. Revisionen ser dock den samordning som nu planeras mellan investeringsplaner och utvecklingen av framtidens hälso- och sjukvården som lovvärd, men den borde kommit för flera år sen.

Som Thomas Flodin, ordförande i Stockholms Läkarförening, uttrycker det i SvD:

Men det grundläggande problemet är den totala bristen på vårdplatser på akutsjukhusen runt om i Stockholms län. I hela västvärlden har Sverige i dag lägst antal vårdplatser per 1000 invånare och i Sverige har Stockholm den lägsta andelen. Situationen här är alltså extrem.

Att Helene Hellmark Knutsson (S), Håkan Jörneved (V) och bloggare och ledare på Dagens Arena kritiserar Filippa Reinfeldt och Anna Starbrink är inte oväntat, det är trots allt politik. Men det betyder inte att kritiken är oförtjänt.

Och apropå bemanning och löner, Filippa Reinfeldt tror helt oväntat inte bemanningsproblemet skulle lösas med höjda löner:

Jag tror inte det handlar om ekonomiska resurser. Jag tror i grunden det handlar om att man har svårt att få personal att arbeta och bemanna de sängar som finns där.

Torun Carrfors tror det handlar om ideologi:

De ansvariga politikerna borde säga som det är: Vi tycker det är viktigare med sänkta skatter än med säker vård till alla.

Vad tror du?

 

EDIT

Anna Starbrink tar för första gången upp lönefrågan, detta i sin blogg:

Min uppfattning är att lönerna i traditionella kvinnoyrken med hög utbildning i offentlig sektor generellt är för lågt värderade. Det behövs ett långsiktigt arbete. Jag vill också se större lönespridning. Den som utvecklar sig i sitt yrke och bidrar till verksamhetens utveckling måste se en utveckling även i lönebeskedet.

Det är en vällovlig inställning, bortsett från att den är till intet förpliktigande. I sin roll som personal- och produktionslandstingsråd har Anna Starbrink all möjlighet i världen att kräva till exempel att sjukhusen i Stockholm upphör med sin lönekartell. Det vore en bra start.

Men lönen då?

Västra Götalandsregionen satsar 15 miljoner kronor på att utbilda specialistsjuksköterskor. Men hur mycket satsar de på att höja lönen för dem när de är färdigutbildade? Ligger det kanske på de enskilda sjukhusen att lösa? Hur många lockas av risken att få sänkt lön när de är klara med utbildningen?

 

Dagens Medicin, Dagens Sjuksköterska, ttela, SR Väst, SR Göteborg, SR Skaraborg, GP, BT

Lägga sig i, eller inte lägga sig i, det är frågan

Ett varv till med Karolinska. Nu har Filippa Reinfeldt (M )och Anna Starbrink (FP) vaknat och anser att Karolinska inte lever upp till vårdkraven:

Vi har ett avtal med sjukhuset, det måste man kunna lita på. Det har vi förhandlat fram och varit överens om. Deras uppdrag är att ge en god och säker vård, och att leverera svarta siffror i bokslutet, säger Filippa Reinfeldt.

Enligt Anna Starbrink finns det inga ekonomiska begränsningar i krisläget:

Det är bara att tuta och köra och kalla in personal.

Men.. vilken personal? Enligt både politiker och företrädare för sjukhus råder det brist på sjuksköterskor i Stockholms län. Vilket både är och är inte sant, lite beroende på hur man väljer att se det. Det råder absolut brist på sjuksköterskor som kan tänka sig att ta en anställning för 22000 kr/mån, därom råder ingen tvekan. Men att det de facto skulle råda brist på sjuksköterskor att anställa i Stockholm är ren lögn. Det är ingen större konst att på ett par dagar vaska fram tio sjuksköterskor som kan tänka sig att ta en anställning för 24000 kr/mån. Men Karolinska är inte direkt kända för att vilja erbjuda konkurrenskraftiga löner, tvärtom skall man tydligen vara tacksam över att man får jobba på ett så stort och fint sjukhus. Då gäller inte de vanliga marknadskrafterna med tillgång och efterfrågan, att tjänsten blir tillsatt är inte lika viktigt som att inte betala mer än vad det centrala påbudet stipulerar.

Men eftersom Anna Starbrink kommenterar personalläget så föreslår jag att hon även kommenterar löneläget. Det har tidigare varit kutym att politiker hänvisar till arbetsmarknadens parter när löneläget på landsting och kommuners kvinnodominerade yrkesområden tas upp till diskussion, men enligt Annas partikamrat Maria Arnholm (FP), tillika nytillträdd jämställdhetsminister, så har politiker ett ansvar på det området:

Löneorättvisorna har varit ett problem sedan urminnes tider och ingen är nöjd med utvecklingen. Det kommer att ta tid att ändra på, men jag tror att politiker måste bidra mer till det.

Jag tror det börjar bli dags att lägga sig i, Anna Starbrink och Filippa Reinfeldt. Hur hade ni annars tänk att kunna öppna de 58 vårdplatser som stängdes på Karolinska i somras, och bemanna de ”hundratals nya vårdplatser” på alla era sjukhus som ni skall fatta beslut om till våren? Vem skall vilja jobba där för 22000 kr/mån?

 

EDIT

Daniel Swedin på Aftonbladet sammanfattar det väldigt bra – Ett vårdpolitiskt sammanbrott:

Konsekvenserna lär bli ödesdigra om politiker och arbetsgivare fortsätter blunda.

Att vi i dag vårdar influensasjuka ihop med MRSA-smittade visar att det redan fått gå alldeles för långt.

Glöm bara inte att detta inte har något med partipolitik att göra, oavsett politiskt färg så är det här ett problem för samtliga landsting i landet. Eller vågar någon påstå att röda landsting betalar vad sjuksköterskorna är värda?

Region Skåne VS flextid

Läser på Vårdfokus hemsida att Region Skåne sagt upp flextidsavtalet för Vårdförbundets medlemmar. Region Skåne har ju varit på tapeten tidigare, men nu kommer man med ännu ett smart drag.

Här är en beskrivning av vad som hände när ett landsting nära dig (allt är relativt!) tog bort flextiden. På röntgenavdelningen på detta sjukhus sjönk produktionen märkbart i samtliga statistiska rapporter, men ingen högre upp i hierarkin förstod alls varför.

Förklaringen var väldigt enkel. Personalen på labben hade fasta block i schemat med planerade undersökningar, däremellan fanns luckor där personalen själva ansvarade för att ringa in patienter från akuten och avdelningarna och på så sätt tömma ”akutlistorna”. I dessa tomma block skulle även raster och lunch förläggas, helt efter eget ansvar.

Nu uppstår i slutet på arbetsdagen två olika situationer:

  • Jag har flextid. Det är en kvart tills jag egentligen skall sluta. Jag ringer in två patienter till, det kommer säkert att dra över tiden men jag kan börja lite senare en annan dag.
  • Jag har inte flextid. Det är en kvart tills jag skall sluta. Eftersom jag inte vet hur lång tid exakt patienten jag ringer in kommer att ta så låter jag bli att ringa in någon alls, ifall det drar över tiden får jag ingenting.
Landstinget återinförde flextiden på röntgenavdelningen. Det var mest effektivt och lönsamt så. Kanske något för Region Skåne att ta till sig? Och förresten, att köpa in ett nytt datasystem som man inte har koll på ifall det funkar med befintliga rutiner och arbetssätt, hur urbota korkat är inte det?

Flexibla avtal ger trygghet?

Lennart Österlund, regionchef för Teknikföretagen Väst, skriver i en debattartikel i Borås Tidning att central lönebildning kan slå ut företag och efterlyser istället lokala lösningar anpassade för varje företags villkor. I princip verkar han vara ute efter individuell lönesättning istället för centrala avtal.

Detta är i teorin jättebra, alla företag har självklart inte samma förutsättningar.  I praktiken, däremot, är det bara ännu ett sätt att hålla nere lönerna, oavsett konjunktur.

När det går dåligt för företagen så vill de alltså sänka arbetarnas löner. Ja, det är faktiskt vad de i praktiken gör när de fryser lönerna, alternativt ger en löneökning lägre än inflationen/KPI. Men när det går bra för företagen (när det nu gör det, om någonsin..), är inte tanken med ”lokala lösningar” att företagen skall dela med sig av vinsten i form av löneökningar över genomsnittet? Lennart Österlund, kan du visa mig ett exempel på ett företag som sagt ”Hej vad bra det går för oss, självklart skall alla arbetare som sänkt sina löner för att hjälpa oss igenom kriserna få jättebra löneförhöjning!”. Mitt i förra krisen delar Volvo ut 4 miljarder till aktieägarna, samtidigt som personal sägs upp. Är det så de ”flexibla avtalen” skall användas?

Arbetstidsmodell istället för riktig lön

Om jag har förstått saken helt rätt så är läget följande vad gäller konflikten mellan sjuksköterskorna på akuten på Akademiska Sjukhuset och sjukhusledningen:

Hösten 2009 sade sjukhusledningen ensidigt upp arbetstidsmodellen som gällde för akuten. Detta gjorde att arbetstidsförkortningar och hyggligt bra OB-tillägg försvann, vilket i realiteten blev en lönesänkning för sjuksköterskorna som arbetade där med upp till ca 3000 kr/mån. Sjukhusledningens förslag var att ersätta de olika arbetstidsmodellerna som fanns på Akademiska med fyra olika, beroende på vilken verksamhet som bedrevs. Sjuksköterskorna på akuten ville ha arbetstidsmodell 3, vilket var mest lik den de hade tidigare, men det gick inte sjukhusledningen med på utan de fick ingen arbetstidsmodell alls. Detta innebar att de fick återgå till ersättningsnivån i Allmänna Bestämmelser (AB), vilket är ungefär så dåligt som det kan bli. Istället blev de lovade en kompensation i årets löneförhandling, de hade ju ändå i realiteten fått en lönesänkning med drygt 3000 kr/mån.

Löneutfallet blev drygt 1,5%, INKLUSIVE kompensationen för den reallönesänkning de fått med tanke på arbetstidsmodellen som togs bort. Det är vad Akademiska Sjukhusets sjukhusledning tycker att sjuksköterskorna på akuten är värda. Inte en krona mer.

Nu har sjuksköterskorna blivit erbjudna arbetstidsmodell 4, vilket ger en arbetstidsförkortning och bättre OB-tillägg. Vad de däremot inte blivit erbjudna är högre grundlön. Nu skall de fundera över helgen ifall de skall acceptera sjukhusledningens bud och dra tillbaks uppsägningarna, eller ifall de skall gå vidare.

Några meningar på vägen:
Arbetstidsmodeller kan sägas upp när som helst. Det finns inga garantier för att den arbetstidsmodell som nu införs finns kvar om 12 månader, vad än sjukhusledningen än säger. Tycker de att arbetstidsmodellerna är för dyra så kan de – och kommer de! – att säga upp dem. Höjd grundlön kan ingen ta ifrån en! Men det är tydligen 1,5% som gäller, inget annat. Arbetstidsförkortningen är bra, men vem skall täcka upp för tiden som sjuksköterskorna är borta? Ingenstans står det att nyanställningar är att vänta, tvärtom ligger sparbetinget fast! Skall de sjuksköterskor som nu är anställda på akuten lösa personalbristen som uppstår själva, med övertid? Vad är då arbetstidsförkortningen värd, annat än på pappret? Sjukhusledningens eventuella löften är inget värd, det visar 1,5% i lönekuvertet. Dessa 1,5% tog det dessutom 2 år att komma fram till, att kompensera sjuksköterskorna retroaktivt för de pengar de förlorat under dessa 2 år är det tydligen inte tal om.

Nästa vecka kommer det besked om ifall sjuksköterskorna accepterar sjukhusledningens bud. Personligen hoppas jag att de inte gör det, just för att sjukhusledningen gång på gång visat hur opålitliga de är. Men det är upp till var och en vad man väljer att acceptera.

Krafttag blir tumme..?

På Akademiska Sjukhusets akut har 25+4 sjuksköterskor sagt upp sig i protest mot lön och arbetsvillkor (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8). Nu har ledningen presenterat ett förslag (1, 2, 3, 4), där arbetstidsförkortning och en eventuell vidareutbildning i samarbete med Uppsala Universitet, med inriktning mot akutsjukvård, är innehållet. Närmare detaljer framgår inte, t ex hur stor arbetstidsförkortningen blir. Och lönen då? Inte ett ord.

Det återstår att se, men min spontana känsla är att det bidde en tumme. Ungefär så värdefulla är dessa 25+4 sjuksköterskor – och deras erfarenhet och kompetens – för Akademiska Sjukhusets ledning..

Tänk på patientsäkerheten, stanna hemma!

Utarbetad personal är inte patientsäker personal. Om bemanningen var tillräcklig och personalen var utvilad skulle många vårdskador undvikas. Alltså, stanna hemma. Ta inte extrapass, hoppa in in på din semester, svara inte i telefon så du kan bli inringd på lediga dagar eller semesterdagar. Om, och enbart om, du skall hoppa in extra eller skjuta på semestern, så sälj dig dyrt. Minst en månadslön per förskjuten vecka. Ja, jag skrev minst. Egentligen tycker jag att din ledighet är värd det dubbla. Men du avgör.

Sen finns det arbetsgivare (läs: Sunderby sjukhus och i förlängningen Norrbottens Läns Landsting) som hänvisar till patientsäkerheten när de anser att personalen – likt apor – skall jobba för jordnötter och bananer. Det är personalens ansvar att arbeta patientsäkert – när de är på sin arbetsplats! Det är arbetsgivarens ansvar att sköta det systematiska patientsäkerhetsarbetet genom att se till att det finns tillräckligt med personal, med rätt utbildning och kompetens och har rätt förutsättningar att arbeta patientsäkert. Det är inte personalens ansvar att täcka upp för arbetsgivarens brist på kompetens och vilja att ta sitt ansvar för patientsäkerheten.

Men självklart, kan arbetsgivaren inte ens värdera sin personal rätt så är det kvalificerad överkurs att sätta sig in i patientsäkerhetslagen. Den har ju bara funnits i knappt 6 månader..

Spring för livet..

..bokstavligt talat. Fly. Det är inte värt det. När det inte är du, utan din arbetsgivare, som bränner ditt ljus i båda ändarna, så måste du skydda dig själv. Det tycker jag att personalen på Centralsjukhuset i Karlstad skall göra. Särskilt de på avdelning 56, 57, 58 och 59. Sätt er ner, läs den här lilla skriften, gå ihop och gör något. Uppenbarligen är pengarna viktigare än er hälsa. Det är bara att läsa innantill: Djävulsnätterna i Karlstad, Anställda gråter och slutar, Neonatalvården håller inte. Ovanpå allt detta så skall personalen lära sig stresshantering, bekostad av Landstinget i Värmland. Rimliga löner och mer personal finns inga pengar till, men stresshantering..

Spring för livet från Landstinget i Värmland och Centralsjukhuset i Karlstad. Det är ert liv det handlar om. Uppenbarligen finns inget intresse från chefer och politiker att förbättra situationen för er, så tänk på er hälsa och värna er själva. Patienterna är faktiskt inte ert ansvar, det är arbetsgivarens, och ytterst politikernas, ansvar. Ert ansvar är mot er själva och era kollegor, att ha ett hållbart arbetsliv och se till att ni räcker till pension. Ta det ansvaret, inte något annat.

Vad är du värd?

Sedan Vårdförbundets kongress 5 april sa ja till det sifferlösa avtalet med SKL har det pågått en intensiv diskussion på samtliga forum. Jag kan bara ana hur diskussionerna går på arbetsplatserna, kollegor emellan. Till och med i onsdags, på Framtid 2011 (arbetsmarknadsdag som studentkåren på Högskolan i Skövde anordnar) kom det fram några medlemmar som ville diskutera avtalet. Jag säger bara: Halleluja! Äntligen något som engagerar medlemmarna, får dem att visa lite jävlar anamma, att bli lite förbannade.

Tyvärr är många förbannade på Vårdförbundet och avtalet, istället för att vara förbannade på rätt sak, nämligen lönebildningsprocessen på arbetsplatserna. Den har ju inte fungerat! Varje år förhandlas det fram en procentsats, som VF ser som ett golv. Från procentsatsen till stjärnorna skall lönerna sättas. Arbetsgivarna ser snarare att lönerna skall sättas från noll till procentsatsen. Vi kan i vilket fall som helst vara överens om att Vårdförbundets professioner aldrig kommer att bli rättavlönade via procentsatser. Det måste till mer.

Vad är fördelen med avtalet? Att arbetsgivarna för omväxlings skull måste tänka själva och värdera sina anställda själva. För att göra det så måste de ta reda på vad deras anställda gör, vad som ingår i professionen och yrket. Arbetsgivaren måste även göra en avvägning i sin värdering, för den skall motiveras för de anställda. En för dålig eller låg värdering riskerar att göra de anställda förbannade (på rätt part den här gången, nämligen arbetsgivaren!), och förbannade anställda har aldrig någonsin varit bra för någon som helst verksamhet.

”Vi kommer att få noll procent/kronor!” är en vanlig invändning från medlemmar. Och ja, den risken är högst påtaglig. Din arbetsgivare kan erbjuda dig inget och intet i löneförhöjning. Kanske motivera det med att det inte finns pengar. Vad skall man göra då? För det första, om du inte får någonting av din arbetsgivare så är det de facto en lönesänkning. På grund av inflation/KPI så kommer du att få mindre för din lön om den inte höjs, alltså lönesänkning. Ha det som utgångspunkt, inte ”ingen löneförhöjning”, utan ”lönesänkning”. Kalla det för vad det är! För det andra, hur gör arbetsgivaren med andra yrkesgrupper? Läkare? Undersköterskor? Sjukhusfysiker? Får de med en lönesänkning, eller betalar du deras löneförhöjning genom din lönesänkning? Kräv en motivering till varför arbetsgivaren anser att du och dina arbetskamrater är så kassa att alla andra yrkesgrupper får en löneförhöjning medan ni får en lönesänkning. ”Det finns inga pengar” är, och har alltid varit, rent skitsnack. Sjukhuset kommer inte att gå i konkurs om din yrkesgrupp får en löneförhöjning, på sin höjd får politikerna göra skäl för sina arvoden och omprioritera lite.

Skulle det ändå vara så att det är noll och intet som gäller, så protestera! Inte en och en, gå ihop och protestera. Använd Vårdförbundet så mycket som det går till att organisera och protestera. Vad kan man då göra? Massor!

  • Bilda opinion – prata med press/media, skriv debattartiklar. Var högljudda.
  • Sluta ställa upp. Blir det en lönesänkning, sluta ta extrapass, sluta skjuta på semestern, sluta svara på telefon när arbetsgivaren försöker ringa in mer folk, sluta jobba över, sluta med allt sånt.
  • Sluta ställa upp på rasten. Är (lunch)rasten obetald så är du fri att göra vad du vill under den tiden. Ingen har rätt att störa dig, du har ingen skyldighet att svara i/ta telefon, eller ens att vara kvar på arbetsplatsen under den tiden. Vill du gå till torget och stå och spela saxofon under din obetalda rast så kan inte arbetsgivaren hindra dig. Vill arbetsgivaren att du skall vara tillgänglig under rasten så skall du ha betalt.
  • Större sjukhus har ofta högskolor/universitet med sjuksköterskeutbildning knutna till sig. Använd er av Vårdförbundets studentambassadörer. Lista de arbetsplatser som är värst, studentambassadörerna kan förmedla situationen till studenterna och kårerna, rätt gjort så får dessa arbetsplatser inte en enda nyutexaminerad sjuksköterska som söker tjänst där, inte ens timvikariat.
  • Det finns fler saker man kan göra, men som man inte skall uppmana till. Jag brukar sammanfatta det med ”Så länge arbetsgivaren låtsas betala mig det jag är värd så låtsas jag jobba”.
  • Om inget av det hjälper, och om ni kan, byt jobb. Lämna det sjunkande skepp som inte ens kan ge en anständig löneförhöjning, med huvudet högt och fingret högt upp i luften. Det är du som avgör vad du är värd, vilket pris och vilka villkor du säljer din tid och kunskap för.

Sitt inte och var förbannad. Knyt inte näven i fickan. Agera.